Ja så har då både studenfest och midsommar passerat. Först en fest som jag och min Hubby hjälpt till att fixa föra tt hans systerson överhuvudtaget skulle få någon fest. De har det inte så fett så vi erbjöd oss att stå för maten så att det blev något att äta. Vi har tidigare haft min svägerska och hennes då 18-årige son boende hemma hos oss i tre månader då de inte hade någonstans att bo och kände nu att det behövde stöd även för att fixa en studentfest för pojken. Det var andra närstående också som  hjälpte till att betala för lokal, tårtor, dricka och dekorationer m m så att det kunde bli en minnesvärd dag för studenten. Vi har en cabbe och därför behövde de inte hyra en utan det gick fint med lite band och ballonger på bilen. Killen fick en härlig fest med cirka 50 personer och jag tror att han uppskattade det ialla fall. Det är ju dock lite känsligt i den åldern med sådana saker. Hans mamma var jätteglad och det kändes skönt att kunna hjälpa till. Det var dessutom underbart väder den dagen och det kändes ju som ett plus i sammanhanget.

Sedan kom vi allt närnmare midsommar. Tyvärr hade våra "vänner"  åkt på semester till Turkiet. Vi har firat midsommar med dem ett antal gånger hemma hos oss tidigare och det är väl konstigt att det är liksom bara vi som bjuder hem till oss, och missförstå mig inte, för det gör vi gärna men det kunde ju vara på sin plats att man NÅGON GÅNG blev bjuden tillbaka en midsommar, men nää så roliga är vi väl inte då, eller?? Blir så trött på sådana " vänner"!  Men de väljer väl bort oss antagligen eftersom de åker iväg och inte heller kunde fråga om vi ville följa med. OK det får man ta, men det innebär väl att vi inte frågar efter fler gånger om de vill fira med oss heller.

ÅÅÅÅH så trött jag är på detta. Vi ger och ger och ger av oss själva men det känns faktiskt som att ingen uppskattar oss överhuvudtaget. Fyy vad jag gnäller! Men det är väl delvis därför jag skriver för att få ut lite skit ur systemet och slippa tänka mer på det.  Jag får väl göra som när livet var som värst och jag mådde som sämst, rensa ogräs! Det hjälper faktiskt på nåt konstigt sätt så mår jag så mycket bättre när jag rensat bort lite, det är som att rensa bort all skit ur min hjärna, allt som jag annars bara maler och maler.

Vi pratade ialla fall med våra grannar och de hade inte heller något särskilt för sig så därför beslöt vi att äta tillsammans på midsommarafton, jag och Hubby gick in till grannarna. Det blev en härlig eftermiddagn då vi åt vår sill och potatis och åt våra jordgubbar som vanligt.Maten var jättegod och vi hade jättetrevligt. Vi hade en stund framför TV:n med Robert Gustafsson och skrattade omåttligt åt hans tosigheter. Han är helt underbar!

Det känns lite avslaget och trist att jag inte kan dansa längre jag som älskade att dansa, men nu vill inte benen som jag vill! Det är för j.....t! Jag önskar så att jag kunde röra mig som förr. F..........n!  Orkar inte, benen går inte dit de ska när jag vill dansa.Tänk om man kunde programmera om sig själv så att det liksom lossnade och fungerade. 

Nåväl vi var där hos grannen och satt en stund och då blir man ju däst efter maten så till sist sov vi alla fyra framför TV:n haha vi var lika trötta alla fyra.  VIlken midsommar!!!!

Idag har körde jag en vända för att se om jag kunde hitta något lite kul på rea hos Cassels i Burlöv men det blev bara en topp, så det blev ju inte så dyrt iallafall. Köpte en laddning sommarblommor som jag hoppas kunna sätta i några krukor imorgon om vädret tillåter. Tänk så mycket det kan göra med lite blommor. Längtar tills det är klart. Har dock en massa ogräs som måste bort och vet inte om jag klarar att göra allt det själv, en himla massa på i rabatterna, ser mest ut som om vi odlade ogräs. Tänk vilken dum människa som hittat på att det ska inte vara dessa växter som växer så okontrollerat, utan andra växter som vi planterar planerat. Det är ju ganska osmart om jag får säga min mening. Det blir både dyrt och jobbigt att hela tiden förnya och plantera nytt istället för att njuta av ogräset som växer så det knakar hela tiden. Ja jag får väl skylla mig själv eftersom jag bor i hus med trädgård att vi har så mycket att ta hand om. Vi får väl se hur det går imorgon med det som ogrästerapi... 

See You soon!

   Nu ska jag förklara vad elefantmyrben är. Det är ett uttryck för hur jag känner mig ibland nämligen som en elefant på myrben, med andra ord tung som en elefant på små korta myrben. Benen bär mig men bara precis för jag har en medfödd muskelsvaghet. Den utvecklades dock inte till något direkt besvärande förrän efter jag fött min dotter för 24 år sedan. Jag hade en del symtom även innan det men inte som vi trodde var så allvarliga. Symtomen yttrar sig att jag får väldigt ont om jag anstränger mina muskler för mycket, nästan som en kramp. Det tar lång tid innan den går över och sedan är jag helt matt i musklerna och orkar inte göra särskilt mycket. Som tur är har jag inte ont alltid i vanliga fall, end när jag anstränger mig mycket. Denna muskelsvaghet gör att jag inte kan träna särskilt mycket och får vara försiktig för när jag får ont är det ett tecken på nedbrytning av muskelceller.

Jag är ialla fall väldigt glad att jag bor i ett land där man kan få sjukpension eftersom min sjukdom har lett till halvtid sjukpension. Tänk om jag hade bott i ett annat land där man inte kan få någon ersättning alls, då hade jag varit körd. Jag kan bara jobba halvtid så det blir 4 timmars  jobb varje dag, vilket är jättebra för då fungerar jag ganska ok. Jag är ändå ganska trött när jag kommer hem men det får man ta. Vet bara inte hur man ska klara pensionen sedan när den kommer för det blir nog knapert vid det laget.  

Ialla fall så är jag gift sedan 1988 med en man som kommer från Turkiet och vi har två underbara barn, en flicka och en pojke. Tack och lov är båda barnen friska ! Det hade varit tråkigt om de hade varit sjuka också, det räcker med en elefantmyra i familjen.  Vi bor i ett stort hus i utkanten av Malmö och jag jobbar som medicinsk sekreterare inom sjukvården. Min man har haft eget företag sedan Dotty (dottern) var nyfödd. Som alla företagare jobbar han såklart dygnet runt som oftast men har faktiskt börjat slå av på takten liiiiite senaste året.  Han kanske har insett att det finns mer än bara jobb i livet. Dotty har flyttat hemifrån men kommer ofta hem och hälsar på och vi har ett härligt förhållande, det blir ju alltid lite bättre när de väl flyttat hemifrån. Sonny (sonen) går i gymnasie andra året och ska åka till Kenya i slutet av sommaren med skolan.

Nä nu har ni fått lite mer bild av mig och min familj, det får väl räcka för idag, annars kanske det blir långrandigt.

Jo vi har nu en liten doggy också som är en yorkipoo, ursöt som är 7 år. Hon är helt underbar!

Tjingeling!

Hej! Nu har jag sovit lite på saken att börja blogga och det känns väl ok. Jag kommer nog inte att namnge någon vid sitt rätta namn utan använda hittepånamn. Jag vaknade lite sent så jag får vara kort nu på morgonen. Ska gå och jobba ett par timmar och sedan kommer det lite presentation av mig och mitt liv, håll utkik om du har hittat hit! See You!

Hej! Idag har jag lagt upp min blogg och kommer att skriva en hel del om mina tankar och känslor i livet.

Jag är en medelålders mamma och hustru som känner att jag nog behöver skriva av mig ibland. Har mycket

tankar och ett ständigt bladder inom mig som vill ut. Jag ska göra så gott jag kan för att det inte ska bli tråkigt eller enformigt på resans gång. Klockan är sent och jag måste lägga mig så vi får se dagen an om jag kanske kan skriva lite mer imorgon.
Söta drömmar alla och vi hörs snart igen!