Har haft mycket för mig sedan sist. Har haft en studentfest för min Sonny som var superlyckad. Han var jättelycklig att han klarat sig någorlunda bra trots sin dyslexi. Fick godkänt i alla ämnen, vilken lättnad, puh!  Dessutom lyckades han få collegebevis vilket inte alla får, end de som har klarat vissa delar blir godkända och det är ju lite extra kul;)

Sommaren har varit sådär med bara tre veckors semester och jag har väntat och väntat på att få min Minicrosser som vi hade beställt. Det är en trehjulig elmopek som är jättebra att köra. Har fått den nu och det är en väldig succé både för mig och doggy.Hon älskar att vi går ut tillsammans igen. Det var länge sedan vi två var ute tillsammans. Hon har tydligen förstått att hon måste lyda och går snällt med mig utan koppel. Det går liksom inte att ha koppel får då hillar vi in oss i varandra och hon kan fastna så att jag kör på henne, det vill jag ju inte. Så därför går hon utan koppel fast man inte får det. Jag plockar dock upp efter henne i alla fall så inte det retar folk.
Hon var så lycklig efter första gången vi gått så hon satte sig som om hon var stolt bredvid crossern och såg ut som hon ägde den. Verkligen lyckat för båda, jag tycker det är så skönt att komma ut med henne. Hon behöver springa lite så hon går ner lite i vikt också.

Fick en elektrisk arbetsstol hemma som jag kan hissa upp mig med så jag slipper kräla över köksbordet när jag ska resa mig. Den är jättebra och gör mig mer oberoende och jag kan använda den till mycket, bl a när jag sitter och syr och spelar piano, jätteskönt att kunna klara sig själv!

Har dessutom fått ett annat hjälpmedel och nu kallar Hubby mig för Dart Vadars fru då det är en mask som jag använder på natten för att andas tillräckligt mycket. Jag trodde att det skulle vara jättesvårt att vänja mig vid den men det har faktiskt gått relativt bra. Det känns till och med bra för jag sover bättre på natten. Jag var så fruktansvärt trött på eftermiddagarna och kunde somna utan vidare så man undersökte hur jag andas. Det visar sig att jag har en dålig diafragma så att jag inte andas så bra på natten när jag ligger ner och därför blev jag så slut på dagarna. Nu känner jag mig mycket piggare och är jätteglad att jag fått hjälpen. Man ska inte säga nej till de hjälpmedel som erbjuds för det kan ju faktiskt förbättra livskvaliteten! 

Och man ska inte skämmas för att be om hjälp med olika saker det gagnar ju ingen, inte ens en själv.

Semestern var jag hemma och hade det allmänt skönt för jag trivs så bra i vårt hem och jag hade lite egentid i en vecka då Hubby åkte iväg till utlandet för att renovera en lägenhet som är vår vid Egeiska havet. Det kommer att bli jättefint när det är klart. Hoppas bara att vi kan sätta in en hiss för det är på fjärde våningen så det behövs verkligen. Det kan bli fina semestrar igen där nere om vi bara fixar till det.

Min mamma och min dotter som jag älskar mer än allt annat har fyllt år och vi firade dem tillsammans. De är verkligen mina favoriter. Min mamma är 85 år och pigg som en nötkärna både fysiskt och klar i huvudet. Hon är till och med piggare än mig fysiskt. Det är en fantastisk kvinna som alltid har ägnat sig åt familjen och stöttat oss barn. Hon var hemmafru under hela min skoltid och det var en fantastisk trygghet att ha henne hemma alltid. Hon är helt underbar fortfarande och vi grattade henne hemma hos min dotter som fyllde 25 år. De är ganska lika och har ett härligt förhållande. De reser tillsammans och går på teater m m. Dottys sambo är också helt kanon trevlig och gillar även han "mormor". Dotty och sambon har precis flyttat till en ny lägenhet som de har renoverat och lagt ner massor med arbete på, det blev sååååå fint. Hela lägenheten är så smakfyllt inredd och det känns verkligen som deras hem.

Dotty har varit rätt så sjuk innan när hon fick reda på att hon hade en autoimmun sjukdom och kämpade med det men sedan fick hon en bra medicin så hon har äntligen fått lite hjälp och verkar piggare och ser ut som hon har fått tillbaka gnistan i ögonen.

Jag älskar mina barn så mycket och får ofta höra hur fina de är av andra.

Sonny har varit ledig hela sommaren och nu i höst har han börjat jobba som undersköterska på sjukhuset i Malmö på timanställning, hoppas det ger mer framöver. Han får nog jobba lite först innan han kommer in på fortsatt utbildning som han söker till. Han var väldigt nervös i början och han gjorde lite fel i början men det gör väl alla tills de kommit in i jobbet och lärt känna kollegorna. De är i alla fall jättesnälla mot honom så det går säkert bra.

Har kunnat följa med jobb på utbildningsdagar och lärt känna en del nya kollegor som är härliga tjejer. Det verkar kunna bli en bra arbetsgrupp med dem, varma härliga människor med bra humor.

Detta var väl lite mer positivt än det jag skrivit innan får jag hoppas och det känns lite bättre nu så jag hoppas kunna bidra med lite gladare ord framöver.

Just nu är allt lite mer trivsamt och jag mår bättre igen, änglarna ler och lyckan lyser lite grand i höstmörkrets löv.

Mys och njut i den vackra hösten med lite tända ljus och en kopp gott te el choklad!

Kram på er alla!