Så hade jag medarbetarsamtal idag med min chef och allt var väl ok förutom att jag pratar för mycket med mina kollegor och stör dem! Jaha då var man alltså en pratkvarn. Jag pratar egentligen inte särskilt mycket men det uppfattas som störande då jag börjar senare än de andra och när jag kommer brukar jag sticka in huvudet hos mina kollegor och säga godmorgon och växla ett par ord med dem. Då har jag också blivit föremål för att få lyssna på min kollega som har en massa privat som hon vill prata om, oftast är det faktiskt hon som pratar och jag som lyssnar även om jag tycker det är ganska ointressant ibland. Jag tycker att jag får lyssna till hennes "problem" så kanske det känns bättre för henne. Ibland har väl jag också berättar om mina bekymmer och tankar för henne men nu är det alltså slut med det. Jag vet inte om det är hon som klagat eller hennes rumskamrat, det kan det ju vara i och för sig då hon säkert blir störd i ett par minuter. Men i fortsättningen ska jag bara hälsa och sedan gå in till mig. Det kan även ha varit någon annan som har klagat. Jag vet inte om min rumskamrat tycker att jag pratar för mycket ibland, det är i så fall inga långa samtal utan små grejer som avbryter och det kan jag förstå om hon tycker, jag får helt enkelt tänka mig för innan jag öppnar matluckan i fortsättningen. Jag är dock ganska ledsen över det här då jag inte tar någon kaffepaus och går ut och pratar med andra i fikarummet. Det blir lite fel i tid att jag börjar kl 9 och sedan fikar alla andra kl 9.30 och då känner jag att det är för tidigt för mig att gå och fika eftersom jag åt frukost vid 8.15 Jag känner att min fikapaus ligger omkring 10.30 och då är det ingen ute i fikarummet så jag bryr mig oftast inte om att sätta mig där utan tar in en kopp i rummet och fortsätter arbeta. Med andra ord blir det inte särskilt mycket prat med kollegor eftersom jag inte träffar dem när jag fikar. Vad gör man?? Kollegorna tycker att jag ska gå ut och sätta mig i fikarummet när de fikar och bara sitta med om jag inte vill fika bara för att få gemenskapen. Ja kanske det men det känns konstigt om man inte behöver ta en paus och sedan när jag väl behöver pausen så ska jag hoppa över! 

Ja, jag vet inte vad jag ska tänka. Det är väl fel på mig hela vägen eftersom jag inte kan jobba heltid och inte gå och fika när de andar fikar. Jag skiter snart i hela jobbet. Jag kämpar för att orka och känner att jag inte duger. 

Jag är så djävla frustrerad hela tiden över min situation så jag snart spricker! De enda jag träffar är mina arbetskamrater och min familj. I övrigt har jag ingen att umgås med. Hubby säger att vi visst har vänner men var fan är de??? De enda vi umgås med är egentligen bara släkten och de vill jag helst hålla på avstånd då de är skitjobbiga ibland, släkten är värst! Hubbys släkt är så himla uträknande och giriga och ska bara utnyttja oss hela tiden och min brors familj är så himla märkvärdiga och tycker att vi inte är fina nog! Vi duger liksom inte riktigt. Fan vad det suger, jag känner mig verkligen isolerad och ensam ibland. Jobbar, kommer hem och äter, kanske går och handlar lite i mataffären sedan är jag helt slut och orkar inte mycket mer än laga middag till oss. Sedan sitter jag framför TV:n och somnar för jag är så trött. Vilket skitliv!

Vet inte om det är lönt att sätta in en sådan där ICD (hjärtstartare) som doktorn pratat om. Var på ultraljud av hjärtat för en vecka sedan och tror att hjärtsvikten har blivit sämre nu. De vill säkert operera så snart som möjligt. Innan låg värdet för EF på 40% och det är nästan gränsvärde för indikation att sätta in den, tror att gränsvärdet ligger på 35%. Det känns som jag fått sämre kondition och därmed kanske också EF sjunkit.

Gud vad tråkig jag är idag. Bara negativa saker hela tiden, ja men så är jag också less på all skit!  Måtte det komma något kul snart.

Har börjat städa som sjutton för att vi ska ha dubbelt födelsedagskalas för dotty och min mor på lördag. Jag var liksom tvungen att få lite ordning, har inte städat ordentligt på länge då jag inte orkat. Fick hålla på i 5 timmar idag och kanske hinner jag bil färdig till på lördag. Det värsta är gjort nu ialla fall men kristallkronan ser fortfarande för hemsk ut, alldeles matt. Det finns inte en chans att jag kan fixa den och hinner inte få hjälp med det heller så jag hoppas på att folk inte böjer bak huvudet och tittar uppåt!  

Så nu har jag kräkt av mig ännu en gång på den här bloggen!

Ja du behöver ju inte läsa om du inte vill, och det gör du säkert inte heller, för det är ju ganska så ointressant trots allt. Bara jag får ventilera lite emellanåt så känns det lite bättre sedan.

Hej svejs till nästa gnisselinlägg!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oooh så länge sedan jag skrev! Idag är jag i alla fall lycklig då jag fått mitt första barnbarn. Det var ganska dramatiskt men det gick bra till sist. Dotty skulle inte föda förrän i slutet av mars men fick mitt i natten svåra sammandragningar och ...

Oj så länge sedan jag skrev! Ja nu är vi mitt uppe i pandemin Covid-19 och allt elände med den. Sitter hemma och jobbar för att jag tillhör riskgrupp för smittan. Jag kan tänka mig att om jag får Covid-19 så blir andningen påverkad och jag som inte...

  Hej!  Är så himla trött på att sitta hemma och glo på dessa väggarna! Ja för somliga är det en utmaning att bara ta sig ut hemifrån en stund, så är det för mig. Jag funderar på att ta minicrossern och åka med Pågatåget för första gången själ...

Hej!  Nu har jag semester som börjar gå mot sitt slut, sista veckan framför mig. Det är skönt att jag fått reda på att jag får tillfälle att åka på Rehabresa till Teneriffa i höst vilket gör att jag inte deppat ihop helt under semestern då det här ...

Har haft mycket för mig sedan sist. Har haft en studentfest för min Sonny som var superlyckad. Han var jättelycklig att han klarat sig någorlunda bra trots sin dyslexi. Fick godkänt i alla ämnen, vilken lättnad, puh!  Dessutom lyckades han få college...