Idag känner jag mig mer eller mindre frustrerad! Jag känner bara att jag är så påverkad av min sjukdom i mitt vardagliga liv att jag blir tokig. Kan inte göra något alls utan att tänka på mina problem. Skulle vilja fokusera på det jag kan göra men näääää tankarna bara riktas mot allt som jag INTE kan göra! Varenda steg jag tar tänker jag på att jag har mina muskelproblem. Blir smått tokig för det förstör allt för mig. Blir arg på mig själv dessutom att jag inte styr mina tankar åt rätt håll. Kan det vara så förbannat svårt att tänka på " rätt sätt"?? Är jag helt idiot eller som inte tänker annorlunda? Fan vad trött jag blir. Efter en hel dags feltänkt är jag dessutom helt utmattad i hjärnan, känns som om jag går på helspinn varje dag. Vad ska jag göra? Det känns dessutom som om mina anhöriga inte fattar ett dugg hur detr är för mig även om jag försöker berätta. Sover gör jag inte heller särskilt bra vilket bidrar till att jag blir så himla trött på eftermiddagarna. Kan ju inte vända mig ordentligt i sängen och då vaknar man 10 gånger per natt och tänker att man borde vända sig men inte orkar. Försöker somna om och blir stel i kroppen för att jag inte vänt mig om. Och så fortsätter det hela natten. När jag ska stiga upp på morgonen är jag fortfarande jättetrött.Önkar ibland bara att jag slapp leva faktiskt! Inte så att jag aktivt skulle ta mitt liv men läkarna vill operera in en hjärtstartare för att jag har hjärtsvikt,men tror inte jag vill bli startad om det stoppar, hellre slippa:(( Tänk om det hände och jag bara slapp vara med om denna hemska spiral av förtvivlan och trötthet!
Förra veckan när jag stod vid kylen och skull plocka ut mat tappade jag balansen och föll handlöst bakåt, slog huvudet i ett stengolv och fick åka ambulans in till akuten.   Som tur var hade jag inte fått en hjärnskakning men fick rejält ont i bulan som var stor som en golfboll och har fortfarande ont i huvudet då och då. Vilken härlig andra vecka på semestern. Nu är den slut och måste gå till jobbet. Börjar lite senare idag och har därför hunnit tänka lite för mycket på allt skit.

Vi hörs kanske snart igen!??